Skapelseberättelsen förlagd i den Västerbottniska verkligheten
- Jag tror på evolutionen. I min världsbild kom alltså inte världen till så som det står i Första Mosebok.
Skapelseberättelsen anser jag vara en vacker, mäktig och poetisk historia – så länge man får göra som man vill vad gäller att tro på den. Och tack och lov så har vi religionsfrihet i vårt land. Man kan alltså tro på evolutionen och vara öppen för andlighet samtidigt. Det är ju inte överallt i världen som man får tro vad man vill.
Jag ser den judiskt/kristna skapelseberättelsen som en saga om hur allting började. Och det är inget konstigt. Sådana berättelser har uppstått i de flesta mänskliga kulturer. Det räcker med att man tittar upp på en stjärnhimmel en klar vinternatt så väcker det stora frågor. Och svaren på de frågorna har verkligen varierat beroende på tid och plats.
Enligt skapelseberättelsen är alltså människan en konstruktion av Vår Herre, en slags uppfinning.
Men det var nog som att sätta bocken till trädgårdsmästare att människan tilldelades uppgiften att förvalta skapelsen.
Eftersom vi nu är på god väg att utrota alla andra varelser och förstöra hela klotet, så måste man ställa frågan om det blev något fel i konstruktionen?
Den frågan dryftas i föreställningen.
Medverkande
Thomas Andersson
Konstnärligt team
Manus: Thomas Andersson
Regi: Peter Enqvist
Dramaturg: Tora von Platen
Scenografi och kostym: Caroline Romare
